fredag 5 januari 2018

Att sätta sig själv först

Jag är inte där ännu. Min läkare och min omvärld hävdar att jag ska sätta mig själv först. Det är inte så lätt i en värld där föräldraskapet kommer med otroligt mycket, krav, självuppoffrande och pekpinnar. Man är för engagerad förälder eller för oengagerad förälder. Det är svårt att lyckas med omvärldens krav hur man än gör. Men jag har en stark tro på att föräldrar som mår bra, är bra föräldrar och förebilder. Den vetskapen sitter djupt rotad även om jag inte varit så bra på att leva efter den. Jag övar. Men jag finner det fortfarande svårt att skapa tid för mig själv i en hektisk vardag. Ska jag prioritera tid ensam och på så sätt spendera mindre av min dyrbara tid med mina telningar. Ja så är det. Jag förstår det i teorin men inte i praktiken. Jag har svårt att säga ifrån till barnen att "nu behöver jag vara ensam" eller "just nu vill jag inte lyssna för jag koncentrerar mig på något annat". Min tro om föräldraskapet och min omgivning är att jag behöver vara tillgänglig 24/7. Men jag är oxå medveten om att jag inte kommer lära dem att sätta gränser mot sin omvärld, vilket jag mässar dagligen för dem att de ska sätta gränser för sin kropp och sin integritet. Men jag lever inte som jag lär. Om någon pratar så lyssnar jag, oavsett om jag vill lyssna just då eller inte. Men för att kunna identifiera dessa faktorer så måste man veta vad man vill. Jag är uppvuxen med ett absurt hänsynstagande vilket har gått till överstyr för alla inblandande vilket resulterar i att jag går undan, tar inga diskussioner, är tillgänglig och lyhörd för alla som intresserar sig. Det är inte ett bra förhållningssätt till sin omvärld och jag tränar aktivt på att sätta gränser. Allt för att faktiskt förbättra mina relationer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar