onsdag 10 januari 2018

Att vara i nuet

I slutet av augusti mådde jag som allra sämst, jag hade precis blivit sjukskriven men utan att jag riktigt ville acceptera hur trött och sjuk jag faktiskt var.

Det var en av sommarens sista riktigt fina dagar, solen sken och mina barn hade haft shorts och lekt ute hela dagen på förskolan. Min femåring ritade då den här fina teckningen till mig och jag sa frånvarande "åh det får en verkligen att längta till sommaren, eller hur?!" Och det kloka lilla barnet svarar förvånat "men mamma, det ÄR ju sommar!"


För en liten stund lyckades han rycka ur mig från mitt mörker, jag hade ju varit så innesluten i mig själv att jag glömt titta ut och känna efter hur det faktiskt kändes där ute. Dagen efter tog jag med mig en filt ut och satte mig på en gräsplätt och bara njöt av sommaren. Som ju faktiskt inte tagit slut bara för att kalendern närmade sig september. Jag var så otroligt tacksam till mitt barn som lyckades få tillbaka mig till nuet och fick mig att stanna upp och njuta istället för att längta till nästa sommar när jag redan befann mig mitt i sommaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar