lördag 27 januari 2018

Hitta ro i en evigt ström av brus

Under min sjukskrivning så har jag ju drastiskt minskat intrycken utifrån. Jag rör mig sällan i rusningstrafik, åker inte till ett stimmigt kontor, hämtar barnen på en rörig förskola och sedan emellanåt träffa vänner på en stimmig restaurang eller café. Helgerna kantades av barnkalas (att kalla dessa stimmiga är att vara för snäll), parkbesök, museum eller liknande.
Fritiden spenderas med TV eller en mobil i handen.

Allt detta har jag dragit ner på. Min läkare har uppmanat mig att hitta ställen som ger ro men även att prova nya saker för att hitta det jag tycker är roligt och blir glad av. Jag har bland annat gått runt och tittat på kyrkor. Jag tycker det är en spännande arkitektur och att kyrkorna kan vara så otroligt olika på insidan med konstverk eller i princip helt kala. En dag besökte jag Högalidskyrkan och var helt ensam i denna enorma kyrka, det var knäpptyst trotts att jag befann mig mitt i staden. Jag slog mig ner och satt en stund och vilade både kropp och knopp. Jag fick en skön känsla av ro i kroppen och gick därifrån utvilad. Något senare gick jag in i Klarakyrkan mitt i city, här var det liv och rörelse med turistgrupper som pratade och stojade och en och annan hemlös som sökte värme (med all rätt, det var svinkallt ute). Men jag kunde inte få den där sköna känslan av ro och vilsamhet som jag fått några dagar innan. Då slog det mig att detta är knäckfrågan i vårt nuvarande samhälle - hur hittar vi ro i oss själva när det konstant brusar runtomkring oss? Innan jag blev sjuk gav jag aldrig mig själv "down time". Då hjärnan får bearbeta dagen, vila, tankarna får flöda fritt, eventuella skaviga känslor får komma upp till ytan. Jag ger mig detta varje dag nu. En halvtimmes promenad, ensam, är min doktors ordination. Utöver det så lägger jag in meditation när jag känner att jag behöver det. Jag har fått lära mig att känna efter vad jag känner, även detta har jag varit dålig på, på så sätt kan jag identifiera när jag har behov av meditationen. Jag försöker även parallellt att minska tid framför TV och skärmar, men det är svårt och jag förstår att jag alltid kommer behöva jobba med beroendet av den snabba kicken som sociala medier faktiskt ger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar