måndag 15 januari 2018

Kost

Kost är ett spännande ämne fyllt av minor. Det finns lika många rättesnören, principer och åsikter som människor på jorden. Typ. Jag pratar sällan om vad jag äter och vad jag inte äter då jag vet vad jag mår bra av och helst inte vill få fördömande kommentarer om en kost jag vet får min kropp och struliga mage att må bra av. Det är sannolikt en kombination med mitt motstånd att öppna mig och prata om saker av rädsla för att bli dömd. Mer om det i kommande inlägg. Däremot pratar jag gärna OM kost om jag hittar de som har samma intresse och ett öppet sinne för att vi alla tycker olika. Man behöver inte tycka lika bara man respekterar varandras åsikt är min devis. 

När mitt äldre barn var runt 8 månader så gick han ner i vikt. Hela läkarkåren skrek i kör tillsammans med BVC. Den neurotiska föräldern (jag) gick ju såklart i spinn och la hela ansvaret på sig själv "vad har jag gjort för fel??", "är jag en dålig förälder?!" Och knäckfrågan "hur kan JAG lösa detta?!".
BVC rekommenderade den underbara lösningen med "raspolja" (rapsolja ja) i allt. Ärligt talat, rapsolja är inte gott. Det tyckte heller inte min lilla telning som prompt vägrade äta ännu mer. Smart unge. X antal vändor senare efter besök hos dietister och läkare så började den lille kunna äta mer "vanlig" mat. Dvs det vi andra åt och plötsligt var kosten inget problem längre. Min stress och ångest över att få i den lille mat höll i sig ett bra tag dock, tack för det, bra jobbat gänget! (High five till BVC & co!)
Hur som haver, lång historia för att komma till en poäng, det enda av värde jag fick ut av den resan var den fantastiska insikten om näringstäthet. Japp, 32 år gammal lärde jag mig detta som var fullkomligt revolutionerande för mig. 

Nu lever jag efter den principen att försöka stoppa i mig mat med mycket näring, desto mer god och bra näring du får i dig desto mindre mat av skräpkvalitet vill du få i dig. 
Missförstå mig rätt här. Jag äter verkligen inte bra alltid. Under hösten när jag var som mest deppig stekte jag gärna en macka till lunch. Bodde i USA ett år och lärde mig den kulinariska rätten grilled cheese sandwich. Den hade säkert ett syfte då, jag kände mig ibland så som mina barn såg ut när man gav dem en flarra välling. Som en trygg snuttefilt var den där mackan som skulle funka som bränsle till min trötta kropp och brända hjärna. Men, var sak har sin tid. Jag behövde få komma på rätsida med mig själv innan jag även orkade med att vända tillbaka min kost till det bättre. Den senaste tiden har jag känt ett sug och en vilja att göra det skiftet och efter en härlig helg hos en god och matintresserad vän så fullkomligt sprudlar inspirationen att proppa kropp och hjärna full med bra grejer. Inte nog med det så skickade hen med mig matlåda på tåget. Men hallå hur lyxigt är inte det?!

Åter till barnet som gått ner i vikt. Några år senare hamnade jag hos en läkare som jag har ett visst förtroende för som lugnt pekat på barnets kurva och sa "ja just det, det där är runt 8 månader då de flesta barn planar i vikt eller går ner något" 

Ridå

1 kommentar:

  1. Galet. Vi var på BVC häromdagen med G och vad säger sköterskan. Här vill vi ju gärna att hans vikt börjar plana ut lite så ni kanske ska sluta med flaska på natten. 8 månader är vändpunkten �� helt normalt att de kan gå ner i vikt då med, de börjar röra sig mer ��

    SvaraRadera