söndag 28 januari 2018

Livsöden

När jag har varit sjukskriven så har jag öppnat mig mer för omvärlden. Stress och psykisk ohälsa gör att man vänder sig väldigt mycket inåt sig själv och världen blir som en liten smula av vad den egentligen är. Jag uppskattar öppenheten hos mig själv och ser mig gärna omkring när jag är ute och går. Det jag uppmärksammar är dock att omgivningen likt hur jag tidigare var, är väldigt sluten. Jag hamnade av en slump bredvid en liten dam som precis som jag gärna mötte sin omgivning och hon berättade hela sin livshistoria för mig. Det var ett hårt liv hon hade levt men hon hade tagit sig igenom det och stod nu med båda fötterna på jorden. Hon var inte bitter trotts att tillvaron fortsatte att vara allt annat än snäll mot henne. Hon var glad och trevlig och jag är så tacksam att jag för en stund fick höra om hennes liv. Hon berättade att hon var ensam då många i hennes omgivning hade gått bort i förtid och jag tror att jag även för en stund kunde ge henne glädje bara genom att bara lyssna. Vi båda behövde bara stanna upp och lyssna och prata, insatsen består av vår tid och vår närvaro och ger tusenfalt tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar