måndag 12 februari 2018

Blodsockret...

- Ska du inte ha en kaka?
- Nej tack jag är nöjd
- Men du har blivit så smal. Späker du dig själv?

Nej verkligen inte, men jag bryr mig sällan om att förklara för min omgivning varför jag äter som jag gör. Ibland bryr sig motparten helt enkelt inte. Men oftast är det jag som inte orkar ge mig in i någon diskussion, det finns lika mycket åsikter om sockrets varande eller icke varande som människor.

Jag utsattes för ett ofrivilligt experiment en dag. Femåringen gick nöjd upp och deklarerade att han minsann skulle göra frukost själv. Telningen tassade sedan ut i köket och mumsade i sig ett halvt paket med tunnbröd utan pålägg. Jag kan inte minnas om det är den kloka Ann Fernholm eller Food Pharmacy som gör liknelsen med de snabba kolhydraterna som sedan rasar ut i hans system som ett kraftfullt vattenfall (vs de långsamma som tar sig igenom hela matsmältningssystemet och sipprar ut i kroppen som en vårflod) barnet är sedan manisk den närmaste timmen. Vetemjölet fullkomligt sprutar ut i den lilla kroppen utan minsta spår av det bra fettet som man får genom lite smör på mackan och därmed skulle dra ner processen något.

Hans insulin har slagit i taket. Detta helt ovetenskapliga experiment bevisar det varenda diabetiker är medveten om. Man vill inte höja blodsockret till de nivåerna. Det finns mycket att vinna på att undvika de stora topparna och dalarna i blodsockerkurvorna och kroppen mår fantastiskt bra av att slippa pumpa ut den mängd insulin som behövs för att ta udden av ett sådant anfall. Hur är detta relaterat till hur jag äter? Jo jag späker mig inte, men jag fokuserar mycket på hur ett livsmedel påverkar blodsockret. Ett stabilt och bra blodsocker mår alla bra av. Därför äter jag inte socker. Jag slipper även ha ont i magen. Eller gå på toa 35879ggr på en dag (ni med IBS vet vad jag pratar om). Ja och säkert en hel massa andra saker som jag hunnit glömma eftersom jag inte ätit socker på 1.5 år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar