måndag 19 februari 2018

En skitsak..?

Nej, tarmhälsan är verkligen inte en skitsak. Jag och många med mig lider dagligen och lever begränsade liv på grund problem med magen. Stress över att hinna i tid till toaletten och konstant smärta påverkar psyket. Själv kan jag inte minnas en tid då jag inte haft mer eller mindre ont i magen. I perioder har jag varit ganska smärtfri men sedan har det varit perioder som varit långa, tuffa och smärtsamma. Jag har tack och lov hittat en kosthållning som hjälper mig och fungerar otroligt bra för min mage. Jag började för ett par år sedan äta LCHF och insåg att detta fungerade väldigt bra för mig. Utifrån det har jag börjat lägga till mer och mer saker och rört mig mer mot en kost där jag ser på blodsockerpåverkan (typ GI) men samtidigt varje gång jag lagt till livsmedel så har jag varit tvungen att utvärdera hur detta tas emot av min mage.

Från sjukvården har jag aldrig fått någon hjälp. Jag har sökt hjälp ett par gånger men det har ofta resulterat i "se över din livsstil", "det är antagligen tillfälligt" och det har resulterat i att jag faktiskt slutat vända mig till dem vad gäller mina magproblem. För 1.5 år sedan började jag få smärtsamma episoder som varade i 1-2 dygn där jag låg och vaggade i fosterställning. Första gången åkte jag in akut och baserat på att jag reagerade bra på den smärtlindring så avskrevs det som njursten. Njursten är ju oxå en bra åkomma för "det går ju tyvärr inte att göra något åt". Jag berättade detta för min företagsläkare som även är allmänläkare och hon blev riktigt bestört och sa att så kan man inte ha det. Efter det tjatade jag mig till en utredning. Som tar tid. Otroligt lång tid.

Jag hinner har hunnit ha flera nya episoder och åka in akut och för varje ny läkare jag träffar får jag förklara hela historien igen. Som den observante personen jag är så fångar jag ju dock upp lite ledtrådar här och där och jag ringer min husläkare ber honom beställa nya tester. Så det är alltså jag - som driver - MIN - utredning. Inte min husläkare. Vi ska inte ens tala om processen för att boka en telefontid hos honom.

Mina magbesvär började då jag som sextonåring flyttade till USA. Med väldigt lite kunskap om kostens påverkan på vår hälsa med 90-talets mantra om att man kan äta allt bara man springer lite längre ringande i öronen så åkte jag glad i hågen till en ny kontinent. Sockertorsk var jag redan då och gick över till en kost i princip baserad på socker och vitt mjöl. Toa kunde jag kanske gå på varannan vecka. Ett år senare flyttade jag hem 20 kg tyngre och jag har inte behållit många bilder på mig själv från den tiden, att stirra ohälsan i ansiktet är allt för smärtsamt. (OBS jag kommer ALDRIG ALDRIG ALDRIG att kommentera vikt i samband med estetik, enbart ur ett hälsoperspektiv)

Väl hemma i Sverige mådde magen fortfarande lite sisådär men besvären var inte allt för påtagliga hemma i den svenska kosten. Dock börjar jag experimentera med diverse olika bantningsalternativ, en mage som därmed redan mått lite halvbra innan så blandar vi även in kaloriräkning (en liten skål pasta och en klick ketchup 2 points eller potatis - obegränsad mängd oxå 2 points) Ja min kost var vanvettig och olika dieter följde varandra de kommande 15 åren. Magen hurrade och gjorde vågen som ni säkert förstår. Ett par år senare började jag plugga och den studentikosa drycken gjorde sitt avtryck, eller kanske intryck i min redan instabila tarmhälsa. Därefter bar det av ut i arbetslivet och i kombination med stress och ökade krav på mig själv så började magen krångla mer än någonsin och jag gick långa perioder med smärtor.

I veckan var det dags för nästa undersökning. Uppladdningen för den var hemsk, jag fick äta en medicin som satte magen ur spel och fick tillbaka alla de problem som jag brukade ha, det var minst sagt psykande. Undersökningen visade ingenting och det är både på gott och ont. Det är ju skönt att ha en frisk tarm, men det hade även varit skönt att veta varför jag har ont. Nu är jag tillbaka på ruta ett och ska i veckan roa mig med att ringa husläkaren och tjata mig till fler undersökningar. Jag vet att han kommer vilja lägga ner utredningen och jag vet att jag måste samla mod och styrka för att stå på mig för att så inte ska bli fallet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar