torsdag 22 februari 2018

Oro för oron

Jag känner att stressen börjar krypa på. I min anda för att alltid analysera vad känslor kommer ifrån (känslor måste grundas i något rationellt är vad jag är uppvuxen med) så lyckas jag ändå sätta fingret på vad det beror på. Jag är orolig för oron. Logiskt va?

Om två veckor ska jag börja jobba och jag känner redan nu att stressen börjar krypa på mig. Att jag är orolig för hur och om jag ska orka. Hur det kommer kännas. Jag har varit trött den här veckan och tålamodet har tagit slut snabbt. Det skrämmer mig då det påminner mig om hur det var för ett år sedan. Rädslan för att må som jag mådde då. Jag vet att det är annorlunda nu. Jag vet att jag kommer agera annorlunda men rädslan finns där likväl. Jag vet att jag måste sätta hälsan först men rädslan finns där ändå för att jag kommer falla tillbaka i gamla ovanor att ignorera när jag mår dåligt och jag vet att jag måste lära mig att göra helt annorlunda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar