onsdag 8 maj 2019

Adult:ing

Vissa dagar är det inte roligt att vara vuxen. Jag vill dra täcket över huvudet och gråta. Få krypa upp i en varm famn, där någon stryker mig över håret och säger ”det blir bra, det ordnar sig. Imorgon blir en bättre dag”

När barnet vaknar med magont och jag vet att magontet är kopplat till oro. Jag fiskar efter hur dagen innan hade varit, vad har hänt? Någon som varit dum, elak eller retats? Hans magont smittar direkt och jag får ont i magen. Oron för att något i den stora stygga världen ska ha hänt honom. Att han ska ha fått se den hårda kalla världen för tidigt. Han är bara sex år. Vi försöker skydda med näbbar och klor för att skjuta på insikten om att världen kan vara rätt hård och kall. Han behöver inte veta det ännu även om jag räds för att han redan är medveten om det.

Dagen fortskrider och jag får ta ansvaret för någon annans misstag. Jag vill rättfärdiga mig men den analytiska sidan av mig väger för och emot för konsekvenserna av rättfärdigandet vs att bara tigande ta på sig hundhuvudet. Den analytiska sidan förstår vari anklagandet kommer ifrån, en annan persons värderingar som skiljer sig från mina. Vi kommer aldrig att vara överens.

Ett arbete där budskapen flyger fram och tillbaka som pingpong bollar, där uppdrag och budskap förändras dag för dag, timme för timme. Min frustration över att inte kunna bringa ordning, att inte kunna göra progress. 

Då är allt man kan hoppas på, att morgondagen blir en bättre dag. Imorgon är en annan dag, som Björkman sjöng. Imorgon är en annan dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar